Vad är radikalisering?
Att vara radikaliserad innebär att en individ har radikala åsikter kring hur samhället ska se ut och fungera som ofta innefattar ett underkännande av gemensamma demokratiska principer. Det är viktigt att poängtera skillnaden mellan begreppen radikal och radikaliserad då radikala tankar inte alltid omfattar en acceptans av våldsutövande. Radikala åsikter i sig är inget fel utan kan ofta vara utvecklande och välkomnat i ett demokratiskt samhälle. En radikaliserad person behöver alltså per automatik inte sympatisera med våldsutövning eller våldsbejakande miljöer/ideologier. Radikaliseringsprocessen är unik för varje individ och kan ta sig uttryck på flera sätt samt pågå under olika lång tid. Processen innefattar många olika komponenter, däribland psykosociala underliggande faktorer som påverkar individen och ofta ligger till grund för radikaliseringsprocessen.
Vad är våldsbejakande extremism?
Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för de personer, rörelser, ideologier och miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning eller respekterar människors fri- och rättigheter och som främjar och använder våld för att uppnå ett ideologiskt mål eller en samhällsförändring.
Vilka är våra utmaningar?
Det finns olika utmaningar i arbetet mot antidemokratiska beteenden, radikalisering och våldsbejakande extremism. En utmaning är att vara uthållig och att arbeta långsiktigt med de olika delarna som ingår i arbetet. Vi kan inte förändra samhället över en natt, utan ett långvarigt samarbete krävs där alla instanser i samhället arbetar tillsammans. Framför allt ser vi ett stort behov av en ökad kunskap kring frågor som berör radikalisering och våldsbejakande extremism. En utmaning är således bristen på kunskap, men också samarbete med de unga själva. Genom vår verksamhet vill vi bidra till denna kunskapshöjning och sprida kunskap om tidiga antidemokratiska tecken, radikalisering och våldsbejakande extremism och hur vi kan arbeta med frågan i olika verksamheter. Ytterligare en utmaning är att upptäcka enskilda individer som är på väg att radikaliseras, så kallade ensamvargar, då dessa individer ofta är mer inneslutna och isolerade vilket innebär att fritidsledare, socialarbetare och andra yrkesverksamma inte uppmärksammar dem lika lätt. Just ensamagerande, radikaliserade individer ses som ett särskilt hot mot vårt demokratiska samhälle där vår utmaning ligger i avradikaliseringen av dessa individer.
Vad innebär ett förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism?
Att förebygga våldsbejakande extremism innebär att förhindra att antidemokratiska krafter får fäste i samhället. För att göra detta krävs ett väl fungerande och långsiktigt samarbete mellan de aktörer som på olika sätt berörs av frågan. Det handlar om både offentliga verksamheter såsom kommun, skola, fritidsverksamhet, socialtjänst, polis och säkerhetspolis samt civilsamhällesaktörer, idrottsföreningar, ungdomsorganisationer och religiösa samfund. Det förebyggande arbetet innefattar allt ifrån att sprida kunskap om demokrati, våldsbejakande miljöer och ungas inkludering i samhället till att arbeta med direkta insatser mot individer i riskzonen. Således måste det förebyggande arbetet ske på flera nivåer, såväl som på individ- och samhällsnivå.
Är radikalisering/våldsbejakande extremism ett ungdomsfenomen?
Nej, men en stor andel av de individer som väljer att ansluta sig till våldsbejakande extremistmiljöer är ungdomar och unga vuxna. Det finns många orsaker till detta, men till stor del beror det på att de samhällsproblem som ligger till grund för vissa individers radikalisering ofta drabbar ungdomar och unga vuxna. Det kan till exempel handla om en känsla av exkludering från samhället, en ovisshet och oförutsägbarhet inför framtiden, identitetssökande och grupptillhörighet eller om psykisk ohälsa och personliga trauman som utgör riskfaktorer för radikalisering. Aktiviteten inom våldsbejakande extrema grupper tenderar att avta med åldern, men radikalisering förekommer även i vuxen ålder.